Klicka här - Tillbaka till Öl-sidan
I nuvarande Irak mellan floderna Eufrat och Tigris har arkeologer hittat lämningar efter ett folk som levde där för ca 7000 år sedan. I lerkärl har man hittat rester efter en vätska som byggde på spannmål och är förmodligen det äldsta fyndet på något som liknar öl. Som för den primitive ”Hedenhösen” och våra vikingar hade ölet en gudomlig och övernaturlig kraft som skapade visdom, skaldeförmåga och kunde skänka evigt liv.
Våra förfäder vikingarna drack vanligtvis öl, men till fest mjöd som till största delen tillverkas av honung vatten och jäst. Den renodlade jästen var ett okänt begrepp.
Från allra första början var all öl spontanjäst, där mikroorganismer startade jäsningen och med rätt tillsats av honung kunde ölet få en alkoholhalt upp mot 6-8 procent. Det är inte svårt att förstå skräcken hos fienden när rasande nordmän i sitt rus kom invältrande från sina långskepp med höjda svärd. Ordet skål tros härröra från den tiden då man drack sitt mjöd vid bloten. Man skickade mjödskålen runt bordet och alla tog varsin klunk och hyllade en gud eller hövding med en hälsning. Ordet lagom som endast finns i svenskan sägs även komma från bloten då man drack laget om, inte för mycket, inte för litet, lagom.
Under medeltiden var ölet den mest dominerande drycken och det dracks kopiösa mängder. Det var inte omöjligt att man vid fester drack 10-15 liter per person då maten ofta var hårt saltat, rökt eller ibland härsken och behövdes sköljas ner.
Alternativ fanns sällan. Vattnet i städerna var oftast förorenat och gav sjukdomar. Mjölken gjorde man ost och smör av och dessutom gav inte korna någon mjölk under vintrarna. Vinet var adelns dryck och fanns inte tillgänglig för allmänheten. Dåtidens öl var inte i närheten av vi idag kallar öl. Först under 1100-talet började man använda humle i ölet då både smak och hållbarhet blev bättre.
Porsen som tidigare används som krydda trängdes inte helt ut då humlen var dyr och porsölet var något som tjänstefolket fick hålla till godo med. Maltet till ”svenskölet”den sort som bryggdes i hemmen och av de äldsta yrkesbryggarna torkades i röken från eldstaden och brygden fick en tydlig röksmak som inte tilltalade alla.
Redan på Gustav Vasas tid kunde man också få tyskt öl i Sverige. Det kom med båt, kanske med en av Hansatidens koggar från Lübeck, Hamburg, Rostock eller andra nordtyska hamnar. Även det tyska ölet var gjort av rökt malt men fick jäsa längre än svenskölet och blev tack vare den extra lagringstiden godare.
Tunnor och fat lastades om till hästdragna långkärror som senare gick vidare till slott och herresäten eller till finsmakarna på de mest ansedda värdshusen.
På värdshus och ölkrogar tillhandahölls drycken i kannor och stop för avhämtning eller för förtäring på stället. Den normala dagsransonen fram till 1600-talet var mellan 4-6 liter, men man måste då betänka att alkoholhalten inte var högre än 1-2 procent.
Ölet var både en handelsvara och betalningsmedel, till och med lagbrytare fick betala sin gäld i form av öl. Gustav Wasas knektar fick 5 liter om dagen annars skulle de inte slåss och nunnorna vid Solberga kloster hade 5 liter per nunna och dag. Gilledrickning skedde i skråen.
I bältaresvennernas skråordning från 1437 står det: ”Ho som spyr eller skiter på väg till gillet böte halv tunna öl, sker det i gillestugan, böte han en hel tunna” Ölet var alltså det centrala i medeltidsmänniskans vardag. Man skaffade sig alla förevändningar för att få sig ett glas: barnsöl, giftasöl, liköl, julöl, arvöl, gravöl mm.
Man drack olika typer öl beroende vilken samhällsklass man kom ifrån: Herreöl, fogdeöl, svenneöl, smältaröl, spiseöl men det mest exklusiva ölet prüssing som var importerat från Hansan var reserverat till högadel och kungahus.
Även under stormaktstiden fortsatte man med att dricka öl, men under 1700-talet sjönk ölkonsumtionen främst genom brännvinets framgång. Ändå behövde ingen avstå från drycken:
I Stockholm fanns det år 1754 över 700 serveringar eller en på 80 invånare. Ännu tätare var det i Göteborg, där man 1717 hade 160 ölkrogar på 6500 innevånare och det ger en på 35 innevånare inklusive kvinnor och barn. Bryggerinäringen reglerades genom skråordningar, liknande dem som sedan många århundraden tillämpats inom andra näringsgrenar.
I Stockholm bildades Bryggarämbetet 1615 och i Göteborg 1635. Medlemmarna i dessa skrån kunde glädja sig åt en lång rad privilegier och under 1700-talets sista hälft hade många av dem skaffat sig stora rikedomar. Oppositionen växte sig allt starkare mot skråen då de ansåg ha monopol och 1846 upphävdes skråtvånget.
En fördel med dessa sammanslutningar var ändå att deras noggranna kontroll av bryggarnas yrkesskicklighet och att fuska med kvaliteten gick inte.
De kungliga förordningarna om bryggeriernas försäljning hade främst avsett svenskölet som var ett överjäst öl som fanns i olika styrkegrader. Dessa såldes under beteckningar som dubbelt öl, enkelt öl, svagöl eller spisöl. I regel gick produkterna direkt till kunderna utan lagring och inga mellanhänder än tapparna. Priserna bestämdes av myndigheterna och kungjordes i regelbundet utgivna prislistor.
Bland de nya ölsorterna som började bryggas under 1700-talets senare hälft och introduceras i Stockholm var ”iskällaredricka” och Stockholmsöl. Mot slutet av århundradet fick Göteborg sin motsvarighet som gick under namnet ”engelskt öl”. Det var Porterbryggeriet som startades av Lorent och övertogs av Carnegie. Efter mönster från 1700-talets engelska industrirevolution drevs detta företag i stor industriell skala som bröt mot alla traditioner. Bland annat installerads en av Sveriges första ångmaskiner. Den hade en effekt på 10 hästkrafter och ersatte bryggeriets traditionella ”hästvandringar” där maltkvarn mm drevs av hästar som gick runt i en evig cirkel.
Engelskt var förebilden för båda och skillnaden mot svenskölet var att man använde orökt malt och att man satte till mer humle och lagrade drycken innan den såldes. Portern blev en framgångsrik dryck och Svenska Läkaresällskapet skrev följande intyg: ”Hwarje upplyst menniskowän måste ge sitt odelade bifall till att helsosamma drycker som Carnegie Porter kan undantränga det dagliga begagnadet av bränvin och såmedelst werka till förbättring af folkets moralitet, ekonomiska bestånd och belåtenhet. Carnegie Porter är genom sin sammansättning icke blott helsosam men och i sig sjelf såsom närande och styrkand gagnelig”
Flaskor hade länge framställts av trä, keramik, tenn och silver. Nu såg man allt oftare glas och med franska för sådana behållare fick vårt språk det nya ordet ”butelj”. Fördelar med detta dyrbara och ömtåliga material var inte bara genomskinligheten utan också att flaskorna kunde tillslutas bättre och därmed hålla ölet färskt under längre tid. Ända fram till 1800-talets mitt var buteljerna rätt sällsynta i handeln. Till sin form var de skiftande och rymden kunde också växla avsevärt. Vad som gav fart åt flaskorna genombrott var ankomsten till vårt land av de tyska underjästa ölsorterna.
I konkurrens om de svenska kunderna startade adelsmannen och pionjären Fredrik Rosenqvist af Åkershult 1843 Tyska Bryggeriet som sålde sitt bayerska öl både i träkärl och glasflaskor. Han hade lärt sig bryggning i München och tog för säkerhets skull med sig en skicklig tysk bryggmästare. Trots ölets höga kvalitet så var det inte lätt att vänja publiken vid nya smaken. Men Rosenquist fick oväntad hjälp från dåvarande kronprinsessan Josefina av Leuchtenberg som var gift med Oscar 1 men uppväxt i Bayern. Hon hade aldrig kunnat vänja sig vid det överjästa och olagrade svenskölet och blev därför snabbt en av Rosenquists största kunder.
Den nya bryggmetoden gav ett annorlunda öl av hög kvalitet. Rosenquists bayerska öl var bärnstensfärgad, humlebeskan måttlig och alkoholhalten låg vid ca 4 procent. Så här kunde dåtidens marknadsföring se ut: Bäjersk Porterförsäljning är idag öppnad i Storkyrkobrinken, huset No. 9. Den af Löjtnanten Rosenquists tillwerkning högst smakliga och af Sundhetskollegium samt Professorn och Riddaren Friherre Berzelii enskildte intyg witsordade helsosamma dryck, serveras på stället, som ock till afhemtning i de kärl köparen medför. Porter, som är i källaren förwarad för att bibehålla sin angenäma friskhet, uppfordras derifrån till serveringsrummet medelst pumpar, hwilkas slangar äro glasrör, för bibehållande af proprietè och renlighet.
Man kan tala om en revolution som medförde en renässans för ölet. Dess konsumtion kom under återstoden av 1800-talet att öka mycket på brännvinets bekostnad. På en 50-årsperid steg öldrickandet till ca det tredubbla. 1843 bryggdes den första ljusa, gyllengula varianten av bayerskt öl. Det skedde i staden Pilsen i böhmiska Tjeckoslovakien och därför fick namnet pilsner. Det använda maltet var ljust utan minsta rostningskaraktär vilket gav en extra lätt och ren smak åt pilsnern. Istället betonades humlebeskan och den torra smaken genom en ovanligt stor humletillsats och genom grundlig utjäsning av vörten så all sötma försvann.
Till lättheten och friskheten bidrog också den något lägre alkoholhalten runt 4 procent jämfört med bayerska ölets ca 4,3.
Till Sverige kom pilsnern 1877 å Franz Heiss startade tillverkning på Hamburgerbryggeriet i Stockholm. Uppslaget lär han fått av källarmästaren på Operakällaren Bengt Karlsson som upptäckt pilsnerölet under en resa i Böhmen. Som vanligt tog det lite tid innan allmänheten accepterade den nya ölsmaken . Men snart blev pilsner populär bland de burgnare klasserna och efterhand även i de bredare lagren. Pilsnern trängde så småningom ut de andra ölsorterna och var runt 1920 helt dominerande. Det buteljerade ölets genombrott under 1800-talets sista decennier innebar en starkt vidgad försäljning och bidrog i hög grad till det minskade missbruket av brännvin.
Öl kunde nu transporteras på ett bekvämare sätt, tillhandahållas och serveras på alla näringsställen och butiker. När de påklistrade pappersetiketterna gjorde sin debut omkring 1860 ökades möjligheten att ge konsumenten information om flaskornas innehåll. Öletikettens premiär i vårt land torde ha skett då Carnegie klistrade en sådan på sin fina porter ”Brown Stout”. Mot slutet av århundradet tog flera bryggerier upp idén och snart hade alla ölflaskor sina allt mer fantasifulla och färgglada identitetsbeteckningar.
En annan åtgärd som kom att få avgörande betydelse var standardiseringen av flaskan. Vid introduktionen 1886 var det den första flaskan i världen och konstruktörer var Stockholmsbryggaren Anders Bjurholm och korkfabrikör Emil Boëthius. Flaskan gjordes av ljusbrunt glasmaterial som skyddade drycken mot ljus. Inom kort tid hade standardflaskan helt ersatt den tidigare brokiga floran av färger, former och storlekar.
Under 1930-talet ersattes korkarna mot kapsyler och kronkorkar av olika modeller och efter ytterligare ett par årtionden (1955) kom den första ölburken i metall. Bryggerierna höll sig till ett överenskommet försäljningsområde men
sammanslagningarna av bryggerier som började efter kriget och fortgick långt in på 1970-talet gjorde att färre och större enheter stod för merparten av all såld öl.
Med EU- inträdet och nya införsellagar har vi markant ändrat våra ölvanor och svenskens drickande börjar nå nivåer som under 1800-talet. Trots allt, utbudet har ökat från systembolagets 30-40 sorter under 70-talet till idag med ca 2000, restaurangsortimentet inräknat. Ändå föredrar vi att åka tvärs genom Sverige för att i Tyskland köpa 10 backar öl av samma sort!
Intressanta årtal
1642
Drottning Kristinas livmedicus om öl:
Vattnet i vårt land är mera en dryck för
oskälige Creatur än för människor, och den
som dricker det förkyler magen och får
förstoppning. Därför har våra förfäder lärt sig
koka vattnet med lämpliga tillsatser för att
förtaga dess råhet och ge det en värmande
och genomträngande kraft, vilket allra bäst
sker med malt och humle, vilken coction eller
brygd man kallar Ööl.
1669
Bryggarelaget i Visby utger följande föreskrifter för ölets provning:
"Öhlet böör hålla sitt fulla proof, thet är wara
klart, reensmakat, uthan någon bijsmak, och
sådant som kan gifwa gått Rus åt en karl".
1735
Carl von Linné ger ut sin lilla skrift "Beskrifning om öl" där han bl a säger med anledning av den tidens infekterade och ohälsosamma brunns-vatten:
"Öl är däremot vatten som gjorts hälsosammare och bättre med hjälp av örter och frön. Det är en dryck som är långt tjänligare för vår nation än någon annan".
Utländska öler behöfwa icke at förskriwas för wåre Swenska magar; ty det wore at gå öfwer Sjön efter watten. Starka arbetare måste hafwa godt öl, om de skola uthärda; ty utaf watten, Thé och Coffé blifwa de utmärglade
1836
Prosten Peter Wieselgren startar den första nykterhetsföreningen i Västerstad i Skåne. Landets brännvins-konsumtion är 46 liter per invånare och år vilket lett till stor ohälsa och misär. Nykterhetsföreningens motto är:
"Krossa det fördärvliga brännvinet och drick istället det hälsosamma och nyttiga ölet".
1860
Dansken Emil Christian Hansen på Carlsberglaboratoriet visar att jäst kan renodlas.
Lagen om att varje bonde måste odla humle upphör att gälla.
Husbehovsbränningen förbjuds
1899
Sveriges första lastbil inköps av Pripps Bryggeri. Det var en Daimler med toppfart 14 km per tim. Premiärturen skedde med styrelsen och dess fruar placerade på flaket. De senare klagade bittert på fartvinden som tvingade dem att krampaktigt hålla fast sina hattar.
1910
Must lanseras som ett alkoholfritt alternativ till öl. Har stora likheter med traditionellt öl genom att vara mörkt, skumma samt är kryddat med malt och humle. Används dock inte som det var tänkt utan blir istället efterhand hela familjens helgläskedryck under namnet Julmust och Påskmust. Must hör till det svenskaste som finns och idag 88 år efter lanseringen kan man knappast tänka sig ett svenskt julbord utan must. Det har också blivit så att Julmusten står för 50 procent av julmånadens läskkonsumtion och därmed slår ut Cola-dryckerna. Utslaget på året står musten för 10 procent av vår läskkonsumtion. Knappast något annat land i världen har så starka lokala läsktraditioner. Märkligt nog säljs must praktiskt taget inte alls utanför Sverige.
1920
Pilsnern har nu nästan helt trängt ut övriga öltyper i Sverige
1955
Starköl åter tillåtet efter 33 års totalförbud (förutom att det kunde fås på apotek mot läkares recept). Försäljningen får endast ske på Systembolag och restaurang och går ganska trögt eftersom svenska folket under en generations tid blivit vana vid grogg och brännvin. Burken introduceras som ölförpackning. Första svenska ölet i burk var Three Towns (TT) starköl. Världens första ölburk introducerades i USA 1935. De första burkarna var av stål.
1965
Mellanölet introduceras och får säljas fritt i livsmedelsbutik. Detta blev nödvändigt eftersom det från 1955 fria starkölet sålde för dåligt och alkohol-politikens mål att styra från sprit mot öl inte uppnåddes. Mellanölet säljer mycket bra framför allt hos den unga generationen och ölkonsumtionen börjar öka stadigt. Det ledande mellanölet är Three Towns.
33 cl mellanöl kostar 97 öre vilket en bokbinderska tjänar på 8 minuter. 33 cl sockerdricka kostar 60 öre.
Fram till nu var apoteken skyldiga att tillhandahålla Vichy- och sodavatten. Mycket praktiskt att hämta groggvirke på jourapoteket på lördag kväll.
1997
Ölskatten i Sverige sänks för första gången i modern tid. Detta är en följd av de nya regler som följer med Sveriges EU-medlemskap 1995 och den orimliga gränshandel som blir en följd därav.
Konsumtion av öl, läsk och vatten Ölkonsumtionen har stigit med ca 50 procent under de sista 15 åren och ligger officiellt på 70 liter/inv och år. I verkligheten är konsumtionen ca 80 liter eftersom mycket öl privatimporteras enligt de nya mer generösa EU-reglerna. Med andra ord dricker svensken idag 0.22 liter öl per dag. Om vi antar att en tredjedel av befolkningen ej dricker öl pga åldersskäl mm så konsumerar öldrickarna i genomsnitt 0.33 liter (dvs en 33 cl flaska) öl per dag.
Helmaltsöl
Riktigt öl har fyra basingredienser:
Korn som i mältningen blir malt och ger ölet fyllighet, sötma, färg och maltsmak.
Vatten som innehåller bland annat salter.
Vad de olika druvorna gör i vinet, gör humlen i ölet.
Humlen är en hampväxt som odlas på många håll i världen. I Sverige var det från 1500-talet en skyldighet att varje by skulle ha sin egen humleodling då import av humle ledde till stora underskott i handeln. Det finns över 1000 sorter men man skiljer på två typer. Aromahumle som ger blommighet och bitterhumlen som ger den karaktäriska beskan. Av humlen får man förutom beskan, stabilare skum och hållbarhet
För att kornet ska bli malt blötläggs den för att kunna gro och det kallas STÖPNING. Kornet gror och bildar olika sockerarter och denna process kallas GRONING. Groningen avbryts med torkning med varmluft, KÖLNING och kornet kallas nu MALT. Den färdiga malten går nu till MÄSKNING, krossas och blandas med vatten samtidigt som temperaturen stegvis höjs. Under det här momentet omvandlas stärkelsen till socker och vätskan kallas nu vört och får en sötaktig smak Jäst. Vörten kokas med en eller flera humlesorter, silas och kyls och ska nu jäsas.
Det finns tre typer av jäsning:
Underjäsning eller kalljäsning
, vilken är den vanligaste och innebär att jäsningen sker vid lägre temperatur, efterjäsningen är längre och jästkulturerna sjunker till botten istället för att stiga till ytan. Pilsner
Överjäsning eller varmjäsning.
Det gamla sättet att jäsa öl. Vid överjäsning stiger jästen till ytan och man använder högre temperaturer. Ale
Spontanjäsning är när mikroorganismer sätter igång jäsningen och är den ursprungliga metoden att brygga öl. Lambic
Filtrering och pastörisering
Innan buteljering sker filtrering och görs för att ta bort överblivna och döda jästsvampar. Undantag finns, sydtysk veteöl, trappistöl och engelsk bitter är undantagna och i Tyskland anses ofiltrerade öl vara nyttiga.
Pastörisering är en snabb upphettning till 74 grader för att göra ölet hållbart och slå ut eventuella bakterier. Ölkännare kallar pastörisering att ”kastrera ölet” då de anser att smaken förstörs.
Olika typer av öl
Underjästa
Fulöl
Är ett öl som man ersatt kornmalt med råfrukt. Råfrukt kan vara majsmjöl, rismjöl eller socker. Den rena humlen har ersatts av olika extrakt och denna typ av öl är mycket populär som ”stor stark”, och oftast ganska smaklös och billig med hög ”ypk-faktor”. (yrsel per krona, hög alkoholhalt)
Lager
Världens mest sålda öltyp. Internationell lager står för ljust underjäst öl, är milt med lite sötma och humling. Klassisk törstsläckare som är väldigt populära att dricka varma dagar och ordenligt nerkylda. Budweiser, Sol, San Miguel.
Pilsner/pils
Ölet föddes 1843 i staden Pilsen i nuvarande Tjeckien. Humlearomatisk, torr, stor beska och gräddigt skum kännetecknar ölet. Är det perfekta ölet till mat. Sill och snaps, kräftor eller alternativt till vitt vin. Budweiser ”Budvar”, Jever,
Münchener
En av de första underjästa öltyperna i Sverige, kallas vanligen bayersk. Mörkbrun färg med tydlig maltarom och smak av rostad malt. Vi dricker stora mängder av dessa öl främst till jul och påsk.
Weiner och Märzen
Österrikisk öltyp från 1850-talet, som bryggdes i mars och då extrastark för att ha lång hållbarhet till höstens ölfester. (Oktoberfest) Bärnstensfärgad, fyllig aromatisk maltarom med mild humlebeska och någon sötma.
Bock och Doppelbock
Ett robust öl med ursprung sedan 1200-talet och som till en början var överjäst. Bock är den svagare varianten med en alkoholhalt på upp till 6-7,5 procent. Dubbelbock kan vara så stark som 14 procent. Finns i både ljusa och mörka varianter. Fylliga, aromatiska med utpräglad sötma.
ÖverjästaS torbritannien
Bitter ale
Englands nationaldryck och ska enligt entusiasterna handpumpas. Ölet serveras i regel med ett tunt skum överst. Bra öl som alternativ till rött vin, perfekt matöl till sommarens utegrillade köttbit. Guldgul till mahognyröd färg med framträdande humlebeska, svagt rostad karamellig och generöst blommig humlearom och smak.
India Ale (IPA)
Öltypen bryggdes från början under Englands stormaktstid och var ämnad för Indien. För att göra ölet extra hållbart under sjötransporterna gavs ölet en stor dos av humle och hade en relativt hög alkoholhalt. Doft och smak domineras av humle, är rejält torrt och beskt.
Pale ale
Betyder blek ale för att skilja typen från den mörkare portern. Är egentligen en bitter som tappats på flaska Finns numera både på fat och burk. Guldgul till mahognyröd färg, oftast mindre fyllig och dessutom kolsyrerikare än fattappad bitter.
Real Ale
Ett relativt okänt öl i Sverige men finns framförallt att få på pubar i storstäderna. Ölet som både är ofiltrerat och opastöriserat har jäst på fatet, handpumpas.
Mild ale
Engelsk arbetardryck som mest dracks av gruvarbetare då den är ganska alkoholsvag. Tappade sin popularitet under 70-talet, men är på väg tillbaka. Mörkbrun till kopparfärgad. Maltig, med viss sötma med karaktär av bränt socker och liten beska.
Brown ale
En mörk variant på mild. Oftast ganska söta med dominerande maltsmak.
Barley Wine
Betyder kornvin och är i regel ganska alkoholstarka. Söta och fylliga och inte så bitterhumlade. Finns en del producenter som lagrar sin öl på träfat under flera år.
Porter
Namnet kommer från att ölet blev populärt bland Londons ”porters”, stadsbud eller bärare som för sina intjänade pengar köpte ett mörkt rostat öl. Idag har ölets popularitet minskat och ersatts av bitter stout. I Sverige har vi Carnegie porter som är en förträfflig öl till både matlagning, starka ostar och chokladdesserter. Blir bara bättre med 10-15 års lagring. Svart ogenomskinlig färg med tydligt rostad smak. Finns både i torra och söta varianter.
Bitter Stout Utvecklades ur porten och kan idag betraktas som Irlands nationaldryck. Det största varumärket Guinness är numera synonymt med bitter stout. I Irland dricker man den nästan ljummen, men under senare tid går det att få den kyld. Svart ogenomskinlig färg med kraftigt skum, besk och torr med rostad smak. Passar utmärkt till färska ostron, skaldjur och starka ostar. I England bryggs som i Sverige en sötare variant.
Imperial Stout
Är en alkoholstark variant som ursprungligen bryggdes för det ryska hovet. Ölet är sött med kraftig maltkaraktär och har den senaste tiden vunnit nya anhängare. Den höga alkoholhalten (10 procent) och höga vörtstyrkan har gjort att ölet går utmärkt att lagra i flera år. Passar utmärkt till mörk choklad.
Belgisk ale
Grundreceptet kommer från England, fast öltypen har utvecklats efter belgiska bryggeritraditioner. Och variationerna är stor mellan de olika bryggerierna. Finns i alla tänkbara smaker och färger och inte heller ovanligt att de är ofiltrerade. Smakerna varierar likaså men ofta mjuka, fylliga, aromatiska med påtaglig beska. I regel alkoholstarka ända upp till 11 procent.
Trappist
Trappist är inte en öltyp utan mer en ursprungsbeteckning som vi svenskar mest känner igen som starka och ganska dyra. . Det som förenar dem är att de är överjästa och får efterjäsa på flaskan. Några är torra och ljusa medan de flesta är mörka, starka och söta fast sinsemellan mycket olika. Det här är inga öl som man sveper och dricker i stora klunkar. Man smuttar och njuter av deras komplexa smaker.
Precis som vin mognar de starka trappistölen med tiden och vissa av dem vinner faktiskt på att lagras något år. Andelen i försäljningsstatistiken är liten men glädjande nog börjar vi så smått få upp ögonen för dessa drycker.
Namnet trappist är namnet på en orden och kommer av ordet La Trappe, ett kloster i Normandie grundat 1664. Den franska revolutionen hade tvingat ut många munkar från sina kloster och de satte sig ner i Belgien och Nederländerna. Där började man med att återuppliva gamla samfund och bilda nya, varvid ölbryggning var en av näringskällorna
Efter andra världskriget ökade populariteten för dessa öl och började få den karaktär den har idag. Konkurrerande bryggerier började lansera öl som innehöll namnet trappist, men 1960 lyckades Orval skydda namnet som varumärke. Detta innebär att enbart produkter från ett trappistkloster fick bära namnet trappist. 1997 samlades representanter för de sex Belgiska trappistbryggerierna för att diskutera hur deras öl skulle skyddas från kopior och rena plagiat.
Man enades om att all öl skulle vara överjäst (varmjäsning) och att den skulle efterjäsa på flaskan men att de olika stilarna skulle vara på respektive klosters vis. En form av vinvärldens ”appellation controlleè, vilket innebär att man garanterar ursprunget och tillverkningsmetoderna. De olika klostren skiljer sig ganska mycket i smak, men man kan tydligt urskilja en likhet, nämligen Dubbel och Tripel. Dubbel är bruna eller bärnstensfärgade, maltiga med fruktighet och i regel alkoholstarka.
Tripel är gyllene till bärnstensfärjade och ofta beskare samt att alkoholstyrkan slår igenom något mer - men trots detta ändå i rimlig balans. Generellt kan man säga att trappistölen är starka, fruktiga och kryddiga med en liten bitter humlebeska. De mörka varianterna har ofta en kaffe och chokladkaraktär. Servera dem till ost och desserter vid 10-12 grader. Tänk på att ölen är ofiltrerade, vilket en del tycker ser osmakligt ut.
Låt flaskan stå upprätt en timme så sjunker jästfällningen till botten. Slå försiktigt upp ölet och kolla att fällningen finns kvar i flaskan. De sju trappistklostren är: Chimay, som är det internationellt mest kända och dess korrekta namn är Abbaye de Notre-dame de Scourmont. I mitten av 1800-talet började ett antal munkar från Westvleteren att anlägga ett nytt kloster på högslätten Scourmont.
Från början försörjde man sig på lantbruk, men efterhand även att brygga öl. Ganska omgående spreds det rykten om deras goda öl och man började sälja det kommersiellt. Dagens bryggeri är renoverat 1989 och är ytterst modernt. Chimay har egna brunnar och vattnet är mjukt och syrligt vilket bidrar till ölets typiska karaktär. Den svenska importören Beverage House som specialiserat sig på belgiska öl har för närvarande 7 sorters Chimay i sin portfölj. De för oss mest kända är dock Chimay blå och röd. Den vita varianten finns i systembolagets beställningssortiment.
Orval vars rätta namn är Abbaye de Notre-Dame d´Orval. Namnet Orval som betyder Gyllene Dalen (val d´or) och härrör sig ur en legend där Grevinnan Mathilda av Toscana satt på kanten av en damm och tappade sin vigselring i vattnet. Hennes man hade dödats i kriget och ringen var ett minne av honom och hon bad Gud om hjälp. Då dyker en forell upp till ytan med ringen i sin mun och Mathilda ropade ” Detta är sannerligen en gyllene dal”.
Av tacksamhet byggde hon ett kloster på platsen . Dammen finns fortfarande kvar och forellen med ringen är klostrets emblem som pryder etiketten på flaskan. Klostret ligger i södra Belgien nära franska gränsen och bildades av Benediktinermunkar år 1124. Under århundraden som gått har klostret förstörts och byggds upp och inte förrän 1926 inleddes en total återuppbyggnad som färdigställdes 1948.
Själva bryggeriet startade 1931 för att intäkterna skulle bidra med pengar för återuppbyggnaden. Numera går pengarna till välgörenhet och deras huvudsakliga försörjning är istället osttillverkning och man gör en egen variant på Port Salut och cheddar. Själva bryggningen av ölet sköts numera av personal från trakten. Man brygger enbart ett enda öl med tre sorters malt.
Ölet jäses vid 15 grader under 6-7 veckor. I samband med flasktappningen tillsätts jäst och socker varvid ölet lagras ytterligare två månader i 17 gradig temperatur. På bryggeriet kallar man detta en tredje jäsning snarare än lagring. Alkoholhalten är 6,2 %, och har en torr och syrlig smak, med en antydan av salvia. Orval vinner på att lagras något år stående, då flaskan har en kronkapsyl. Ölet som finns i Bolagets sortiment passar utmärkt som aperitif eller till ost.
Westmalle vars egentliga namn är Abdiij Trappisten van Westmalle och ligger nordväst om Antwerpen. Det är det näst största försäljningsmässigt efter Chimay, men ganska okänt för oss i Sverige. Klostret grundades av munkar som hade flytt från den franska revolutionen. De var tänkt att de skulle fortsätta sina värv i Kanada men tackade ja från Biskopen i Antwerpen att etablera en orden i regionen.
1794 donerade en rik jordägare en bit mark och de startade omgående byggande av ett kloster. Själva klostret var färdigbyggt 1804 men man startade inget bryggeri förrän 1836 och det var endast ämnat till munkarnas egna behov. 1865 startade man ett större bryggeri som sålde öl för att finansiera ett kloster i Kongo.
Ölet såldes till i början i regionen, men det var först på 1920-talet som man startade mer storskaligt. Westmalle tillverkar tre sorters öl. Beteckningarna på ölet är ”enkel” ”dubbel” och ”trippel”, tre öl av skiftande styrka - termer som andra bryggerier använder idag. Enkel görs i princip endast till munkarna, men både dubbel och Trippel är klassiker. Dubbel är sirapsliknande, men inte smakmässigt. Den är mörkbrun med toner av exotisk frukt och choklad. Den nioprocentiga Trippel är gyllengul, torr frisk och med en markant ton av koriander och apelsin. Båda sorterna finns representerade på Bolaget.
Achel det senaste i raden av kalla sig trappist började brygga öl så sent som 1999. Man återupptog bryggningen i liten skala sedan produktionen legat nere sedan den avbrutits under första världskriget då tyskarna konfiskerade kopparkärlen – antagligen för att tillverka ammunition. Ölet är sparsamt representerat varför jag hoppas få återkomma lite längre fram när den finns åtkomlig.
Rochefort som ligger i Rémy är mindre känt och säljer sina öl i mycket begränsad upplaga. De gör fantastiskt god öl. Mörka, söta och fruktiga. Man gör tre öl, 6,8 och 10 vilket är den gamla belgiska stamvörtsbetäckningen och motsvarar i alkohol 7,5, 9,2 och 11,3 procent.
Westvleteren som ligger i belgiska Flandern brygger man öl i mycket liten skala. Det är ett mycket åtråvärt öl som bara säljs i i klostrets egen shop och på kaféet på andra sidan gatan.
Schaapskooi (La Trappe) i Koningshaoeven som ligger strax över gränsen till Holland är det enda trappistbryggeriet utanför Belgien. Detta öl bryggs inte längre av munkar, då de anser att de inte har tid. Öljätten Bavaria har dock övertagit produktionen, men ölet bryggs ännu på plats.
Ölet som är rubinrött till färgen dyker då och då upp på pubar har en mycket komplex smak av sherry, madeira och frukt.
Klosteröl eller Abbaye
Flera kloster i Belgien ”lånar” ut sina namn till vanliga bryggerier för att licenstillverka öl i deras namn. Ölen får inte kallas trappist men kan däremot betecknas som klosteröl eller abbaye. Ibland lånar bryggerierna namn efter en ruin eller helgon utan att det finns någon affärsmässig anknytning till något kloster. De går i samma stil som trappistölen och vanligtvis är det öl av yppersta kvalité.
Belgiska spontanjästa öl
Lambic, Gueuze och Kriek
Lambic kallas den klassiska grundvarianten av detta spontanjästa öl. Från ljus färg till gyllenbrun, mörk med svagt eller inget skum. Smaken är syrlig och fruktig nästan åt vinhållet. Sötad med kandisocker kalls den Faro och blandar man två delar gammal med en del ung lambic kallas den för Gueuze som finns både filtrerad och ofiltrerad. Smaken är friskt syrlig, läskande med liten sötma. Kriek är ett körsbärsöl vars bas utgörs av Lambic-öl som blandads med körsbär eller som i vissa fall körsbärsextrakt. I Belgien finns ytterligare varianter på Lambicbaserade fruktöl som Framboise (hallon) Cassis (svartavinbär) men även persika och banan. Dessa öl nerkylda och serverade i ett champagneglas är en trevlig överraskning att servera som entrédrink innan sommarens grillfest. Ölen är också utmärkta smakgivare i marinader till viltkött och sorbeter. Tyska överjästa öl
Weizenbier/Weissbier
Veteöl på en sommarservering, svalt skummande och läskande…
Namnet kommer ur tyskans weizen som betyder vete eller weisse, vit. Att brygga öl på vete är nästan en omöjlighet varför man blandar korn med mältat och omältat vete. Smaken är frisk syrlig med aromer av kryddnejlika, godis, plommon och bananer och är en oslagbar dryck till mat. Anledningen är att ölet vanligtvist är sparsamt humlat, något syrligare, sötare och har mindre beska än traditionell pilsner. Sydtysk veteöl förekommer som ofiltrerad (hefe), filtrerad (kristall) samt dunkel (rostad malt).
Källor
Michael Jackson Stora ölboken
Systembolaget
Pripps
Harald Thuneus Ölets Historia
Niclas Ericsson Den törstiges val
|
