Olika whiskyländer

Definitionen på whisky är en mäsk tillverkad av ett spannmål, destillerad till högst 94,8 % alkohol och fatlagrad minst tre år. Detta innebär i praktiken att om vi lade ett vanligt spannmålssprit ( vodka) på ett begagnat bourbonfat skulle vi kunna kalla drycken whisky. Produkten whisky finns över hela världen och en av de största märkena tillverkas faktiskt i Thailand under namnet Mekong.

Whiskyn slog igenom under Vietnamkriget och dracks av amerikanska soldater i brist på annat. Basråvaran är ris vilket ger spriten en ganska mjuk framtoning och den används främst till bas i drinkar.

I Japan tillverkas whisky sedan 1921 då Suntory grundades. I dag är företaget ett av de större aktörerna på den internationella marknaden med flera högklassiga sorter. Japanerna både tillverkar egen samt importerar skotsk som sedan blandas med egen tillverkad spannmålssprit.
På den inhemska marknaden dricks whisky ofta som måltidsdryck ren eller utspädd vilket gör att japanerna tillhör bland de största konsumenterna i världen. Man gör själva några mycket bra singlemalt bland annat Hibiki , Yamazaki och Nikka . Dessa kan väl jämföras med skotsk, som även för en kännare nästan är omöjliga att skilja från en högklassig skotte.

Amerikansk whiskey är mest förknippat med bourbon och då främst staterna Kentucky och Tennessee som anger stilen. Namnet Bourbon härstammar från franska kungahuset bourbonerna som stödde amerikanerna under frihetskriget mot Storbritannien. Som tack för hjälpen gav amerikanerna franska namn på de nya bosättningarna och counties.
1792 blev Kentucky delstat och Bourbon blev ett av dessa counties. Presidenten Thomas Jefferson erbjöd alla nybyggarna 60 tunnland mark i Kentucky County om de byggde ett stabilt hus och odlade majs. Ingen familj kunde förbruka majs från 60 tunnland och den var för svår och ömtålig att transportera till försäljning varför den förvandlades till whiskey.
Forskaren Henry G. Crowgey påpekar att många nybyggare måste ha bränt sprit som ren självklarhet när Kentucky började att befolkas 1775.
Oavsett vem som startade whiskytillverkningen i Amerika fanns det troligtvis en och annan invandrad irländare eller skotte som med sin erfarenhet i destillationsteknik bidrog med sitt kunnande.
Enligt den officiella historieskrivningen var det dock pastor Elias Craig den förste whiskybrännaren på amerikansk jord och året var 1789.
På 1800-talet upptäckte man att bourbon utvecklades positivt om den fick ligga på kolade träfat. Denna teknik hade man förmodligen lärt sig av cognac och armagnactillverkarna då spriten inte alls blev rå och burdus utan snarare mild och mjuk. Det stora slaget för amerikansk whiskey kom 1920 då all konsumtion, tillverkning och spridning förbjöds. Anledningen var att alkoholkonsumtionen var väldigt hög som i övriga världen och hotade samhället i stort.
I fronten för förbudet gick den nystartade nykterhetsrörelsen som de senaste åren vuxit sig starka. För whiskeyindustrin var följderna katastrofala. Många destillerier gick i konkurs och massor av människor med anknytning till tillverkningen blev utan arbete. Producenter som överlevde höll sig flytande genom att tillverka sprit för medicinskt bruk, men förbudet skulle ändå få förödande konsekvenser.

Lönnbränningen började spridas och olagliga utskänkningsställen ”speakeasies” spred sig som en löpeld över kontinenten. De olagliga pannorna kunde räknas i hundratusental och metoderna var livsfarliga.

Följande recept på ”whiskey” talar för galenskaperna. ” 2 liter potatissprit. 12 centiliter kaliumacetat, kopparsulfat, ammoniak, mangandioxid och klor.
Den som överlevde denna dekokt fick antagligen en kopparslagare som varade länge!

Det var nu maffian fick sin stora chans. Smuggling, olaglig tillverkning, försäljning , olagliga barer, allt lade man under sig. Framförallt Chicago blev beryktat för sina maffiabossar. Förbudstiden blev ett formidabelt fiasko. Man har aldrig i amerikansk historia druckit så mycket alkohol som under denna period. Den amerikanske presidenten Franklin .D Roosevelt gick till val på förbudsfrågan. Han lovade om han vann valet 1933 skulle man omedelbart avskaffa förbudet. Givetvis vann han och de fåtal producenter som överlevt kunde åter starta sin verksamhet. Bourbon whiskey måste innehålla 51% majs och ska vara tillverkad i Kentucky och den lagras på kolade fat av amerikans ek.
Efter lagringstiden som varierar mellan 3-10 år får faten inte återanvändas utan säljs som ”first fill cask” till Skotland. Amerikansk bourbon har oförtjänt ett dåligt rykte och anledningen torde vara att många tror att bourbon ska drickas ren trots att den största delen går till drinkar.
En metod är att lägga två fingrar vågrätt över glas, fyll på till den nivån, tillsätt lika mycket is samt en skvätt vatten. Detta gör spriten mycket mildare och framhäver dryckens speciella egenskaper På senare tid har framförallt en del mindre producenter som tillverkar sprit enligt hantverksmässiga metoder blivit populära.

Blanton´s, Maker´s Mark , Van Winkle och Woodford är några mycket duktiga och smakrika whiskeyproducenter. Man tillverkar framförallt ”Straight” dvs. en whiskey som kommer från ett och samma destelleri ungefär som skotsk single malt. Karaktären är påfallande mycket vanilj med smakinslag av kola nötter och nougat. Den mest kända är utan tvekan Jack Daniels. Denna whiskey från Tennessee tillverkas enligt ”sour mash-metoden” vilket innebär att man tillvaratar en del av den överblivna mäsken och tillför den åter i processen. Detta ger en mer smakrik whiskey och fler och fler producenter återgår till den metoden som anses vara ett tecken på kvalitet. Övriga stora producenter är Jim Beam, Four Roses, och Wild Turkey som främst används i olika drinkblandningar.

Irländarna anser att de var först. Enligt dem var det katolska munkar som medförde konsten att destillera till Irland på 400-talet. Det sägs också att de startade fler destellerier än kloster och att S:t Patrick, irlands nationalhelgon var den som introducerade konsten att tillverka ”uisge beata”. På Irland och i USA skriver man whiskey och troligen var tanken att skilja den från den skotska whiskyn. Liksom skottarna har irländarna framställt whiskey i hemlighet för att slippa betala skatt. Deras illegala sprit kallades potheen eller poitin och namnet är antagligen en förvanskning av ordet pot still, alltså det engelska ordet för destillationspanna. I ett försök att komma åt lönnbränningen lagstadgade myndigheterna att ett minimimått på destillationsapparaterna. På samma sätt gjorde man i Skotland och gav endast licens till destillatörer som uppfyllde kraven. Irländarna tillverkade större apparater medan skottarna valde mindre och fler. På Irland gör man en trefaldig destillation och till högre alkoholhalt (80%)vilket gör spriten mycket renare. Före lagringen späder man ner spriten till 63% med vatten. Sprit som är så ren behöver inte lagras så länge på fat och vanligtvis ligger den mellan tre och sju år. I början på 1900- talet fanns över 1200 destellerier på Irland men det som gjorde slut på de flesta var den amerikanska förbudstiden. En av anledningarna var att de amerikanska lönnbrännarna kallade sin smörja gjord av sockerbetor och bonvax för ”irish”.

När förbudstiden var över hade den irländska whiskeyns rykte allvarligt skadads. När det var fritt fram att sälja till USA låg skottarna redan i startgroparna med stora lager blended whisky som det stort sett var omöjligt att konkurrera mot. Inom loppet av några år gick det ena efter det andra destelleriet i konkurs och efter andra världskriget fanns det bara en handfull kvar. Dessa var Jameson, Power ,Cork Distilleries och Tullamore som 1966 gick ihop i producentorganisationen Irish Distillers .Man beslöt att koncentrera sina resurser till ett enda destelleri i Midleton på Irlands sydkust och 1972 anslöt sig även Old Bushmills på Nordirland. I början av 90-talet återstartades flera destellerier som legat nere under många år. Bland annat Tyrconnell, Kilbeggan , Lockés, Tullamore och Connemara. Den mesta whiskeyn från Irland är dock av blendedtyp. Paddy, en av de större har inte fått sitt namn efter ett destelleri utan av sin återförsäljare Paddy O´Flaherty . Han var i seklets början mycket känd i pubvärlden så att folk bad om en Paddy när de beställde ett glas. Tullamore Dew som idag tillverkas av Irish Distillers är ytterligare en mycket känd irländare. Den är som Paddy lätt fast med fin doft och smak vilket gett den ett bra rykte. Jameson är nog den mest kända och originalingrediens i Irish Coffe. Spriten är mycket mild smakrik och mjuk vilket gett den stora försäljningsframgångar. Man har även en 12, 15 och 18-årig whiskey som säljs i beställningssortimentet. På senare tid har en del intressanta maltsorter dykt upp och då främst från Bushmills. Man tillverkar whiskey enligt skotsk modell i pot stills och fatlagrar allt ifrån 10 till 21 år. Spriten är helt i klass med de bästa ”singles” från Skottland.

Usama bin Laden

Det skotska Islay-destelleriet Bruichladdich monterade för ett tag sen upp 8 webbkameror i sin anläggning för att fansen via nätet skulle kunna se vad som föregick. Stora mäskningskar, konstiga kopparkärl och massor av rör i olika storlekar drog till sig intresset från Defense Treath Reduction Agency i Virginia USA. DTRA som ansvarar för förenta staternas säkerhet tolkade anläggningen som en producent av massförstörelsevapen , och larmet gick. Det blev ett jättegapskratt i Skottland och Bruichladdich svarade på sin hemsida: ”Visserligen medger vi att Duncan McGillivray, vår distillery manager är förvillande lik Usama men vi vill påpeka att vi endast tillverkar Islays mest sofistikerade whisky” För att ytterligare reta de amerikanska spionerna lät skottarna ett par byxben i gummistövlar sticka ut ur halsen på den fem meter höga destilleringsapparat som dekorerar gården utanför destilleriet. För att vrida om kniven ett extra varv lät man trycka upp T-tröjor med texten ”Weapon inspectors at work”. Storyn spred sig snabbt och träffarna ökade från 15000 till 300000 per vecka. Kunde man få bättre reklam?

Anders Elfström